erking

Intressant hur denna video handlar om att (som kvinna?) säga ifrån, lämna sin otrogna partner och göra revolt genom att gå med i militären.

intressant är bl.a.

1. hon klipper av sig håret och binder in brösten (lite transvibbar på denna handling, vill hon egentligen vara något annat?)

2. hon går med i militären och visar sin revolt/styrka genom att vara hård, kriga, träna hårt, bära runt på vapen (allt i ilska mot den otrogna pojkvännen?)

jag tänker;

1. prata med din partner om gränser i förhållandet, om en inte trivs i ett monogamt förhållande ska en inte ha det. Eftersom killen var otrogen så trivdes hen antagligen inte i deras monogama förhållande, om de hade talat om detta så hade Katy kanske inte blivit så sårad (som hen verkade bli då hen såg dem)

2. Om en person behandlar dig illa så gör revolt mot detta. Här finns väll det fina i videon, Katy blir illa behandlad av sin kille och lämnar då henom och börjar hänga med andra brudar (i militären). Gör slut på förhållande som utnyttjar dig, umgås mycket med andra som är förtryckta i samhället (brudz, transisar osv) och bygg upp er gemensamma styrka mot de som tror att de kan behandla er som skit.

3. GÅ INTE MED I MILITÄREN DET FINNS SÅ MÅNGA BÄTTRE SÄTT ATT GÖRA REVOLT OCH VARA TUFF, HÅRD OSV.  joina revolutionen på andra sätt! Bli aktivist, gör vardagsaktioner, vägra hålla käften, vägra sexa upp dig för den manliga blicken, våga tänka utanför normer.

men om en nu tycker att det där hårda, tuffa, maskulina är ett bra sätt att göra revolt på, gör det inte genom militären. bli anarkist istället, där finns ganska tuff jargong.

Idag har jag

1. börjat på min nya kurs och ska numera spendera mina dagar med att skriva genusvetenskapligt arbete (funderar på att välja något om identitetskapande som ämne)

2. arbetat på mitt hemliga konstprojekt

3. tittat på "skönhetsbubblan" på svtplay. (vidare recension bör skrivas på den)

4. startat transgrupp på facebook för de som går i samma transstödgrupp som jag

5. blekt sönder huvudet. skalpen gråter.

andra roliga grejer som hänt

hittade roligt örhänge

hade ostimulerande seminarium vilket lede till övning på att rita med vänsterhanden

så här cooltt ser det ut när jag åker på träning

så här sliten är jag när jag dygnar för att skriva min tenta

så här mycket kan jag pluta med läpparna (och har nyblekt hår)

Jag är obekväm och vill bara ur min kropp.

bor med bra katter.

1. Jag är en väldigt kontrollerad form av hysteria och okontrollans och känslomässiga utsvävningar (tanke påkommen i samband med det faktum att jag aldrig varit inlagd trots mina stora känslosvall. i jämförelse har nämligen de med rimligen närliggande beteenden och obsessioner som mig lagts in eller getts medicin, vilket jag inte har eftersom (jag ej sök hjälp men framför allt för att) jag i det yttersta har kontrollerat mina uttryckningar av mina känslor och således kunnat hålla de (känslorna) bortom folks vetande)

2. Har för lite hjärnkapacitet för alla känslor. Det är för många påbud på en gång och min hjärna kan inte hantera allt på en gång --> kaos

denna dag får mig att ta fram whiskyn igen och fundera över allt en gång till och försöka inpränta sanningen att det är över och aldrig var något.

detta med att lämna gamla kärlekar åt deras öde. Släppa dem och aldrig blicka tillbaka. så svårt. då jag ser tillbaka på mina flörtar och kärlekar jag haft genom åren har ett fastnat hårt. det mest destruktiva sitter kvar och jag är faller fortfarande tillbaka. Då han hör av sig faller jag tillbaka i alla gamla spår och mår väldigt dåligt över det samtidigt som jag får en sådan enorm kick av det.

Efter tog jag en promenad hem. Det var en sommarnatt trots att det bara är mars. Det blåste ej, folk var ute på gatorna och jag gick lycklig hem genom staden utan att frysa trots att jag glömt jackan hemma.

Jag gick och dagdrömde om någon att komma hem till. En person att dela mig själv med. Jag ville komma hem och omfamna någon och aldrig släppa. Bara finnas nära, nära varandra och tala utan ord.

Vidare började jag tänka på relationer och varför jag har så svårt att visa vad jag känner för vissa personer. Jag är väldigt feg för att jag är rädd. Jag är väldigt rädd att mina känslor inte ska vara besvarade så därför besvärar jag mig inte med att visa mina känslor för de personer jag är rädda inte ska känna som jag gör för dem. Antagligen kommer detta från att jag aldrig haft ett förhållande som gått ut på att känslor har stått på spel redan från början. Jag har med enkla ord alltså aldrig varit "förälskad" i någon och detta har varit besvarat och så har vi inlett någon form av förhållande. Ibland upplever jag det som att jag aldrig varit älskad i ett förhållande även fast jag vet att det inte är sant. Dock har jag endast haft ett bra förhållande som innehåller förälskelse som jag varit och är älskad i, de andra har varit destruktiva förälskelser eller obesvarade flörtar. Antagligen är det därför jag är så feg, jag tror på ett sätt att jag är oälskbar och oåtråvärd.

Vidare fördes mina tankar till död då jag gick på en brygga längs vattnet på vägen hem. Detta är ett tema som kommer upp alltför ofta i mina tankar. Jag fantiserar ihop scenarion om hur enkelt det hade varit för någon att ta mitt liv. Jag tänker på hur någon skulle slå mig eller på annat sätt skada mig och eventuellt gömma min döda kropp.

För att inte avsluta detta inlägg ledsamt, för jag känner mig faktiskt väldigt lycklig ikväll, lägger jag upp bilder på mitt rum som jag gjort kvällsvackert med ljus.

lyssnar på detta:

och detta:

och efter de låtarna är jag så blödig att jag måste gråta en skvätt. Go natt.

För ett tag sen så var jag med i ockupationen av socialstyrelsen. Vi gick in och tog över besöksrummet och protesterade mot sjukdomsförklaringen och diagnostiseringen av transpersoner. Det var fett och aspeppigt och vi dansade och hade jättekul tills polisen kom. Vi fick stanna kvar 1,5 timme efter stängning men sedan släpade polisen ut aktivisterna som vägrade gå ut.